Om

Utbildningar:
Leg Arbetsterapeut

Fil kand i beteendevetenskap, med huvudämne Pedagogik med inriktning personalutveckling.

Certificerad Yogalärare "Yoga for life" 

Examinator Stockholm Stads kvalitetsutmärkelse

Flera olika kurser i personlig utveckling, såsom:
Bara Vara´s dörröppnare 1 och 2
Womens Way, ett årslångt program i personligt växande för kvinnor. 
 


Som 33-årig mamma till tre små barn tyckte jag livet lekte och jag gillade att ha många järn i elden. För mig var det ingen konst alls att ha ett barn på höften, ett annat lekandes på golvet runt fötterna och den tredje som behövde hjälp med att snyta sig, samtidigt som jag stekte pannkakor och talade i telefon. Så såg mitt liv ut och jag älskade det. Min man och jag hade kommit överens om att jag skulle vara hemma med barnen och bo kvar i vår fantastiska hyrda vindslägenhet, tills barnen började skolan. 

Innan barnen kom arbetade jag först som arbetsterapeut och senare som stf enhetschef inom handikappomsorgen och jag hade målet inställt på att fortsätta arbeta som chef.  Eftersom jag trivdes att arbeta som chef och hade ett stort intresse av frågor kring personal- och verksamhetsutveckling, fortsatte jag mina distansstudier till personalvetare, samtidigt som jag var hemma med barnen. Men så smög sig tankar på, att våra barn inte skulle bli som andra om de inte gick på dagis och vi drogs med i den allmänna köpa hus-hysterin, vilket då krävde att jag också började jobba igen. Så helt plötsligt hade vi köpt tomt och nyckelfärdigt hus. Jag åkte dit, två gånger per dag och kollade så att allt förlöpte som det skulle under byggprocessen, vilket det inte alltid gjorde – men det är den helt annan historia. Samtidigt som nya fina huset stod klart, fick jag ett nytt jobb på hemmaplan, som jag tog för att det var praktiskt att ha ett jobb nära barnen. Men arbetet insåg jag ganska snabbt inte var något för mig, utan sög massor av energi, då mina kunskaper och min erfarenhet inte fick komma fram.  

På hösten 2005 när våra barn var 2, snart 5 och 6 år gamla hände det som inte skulle kunna hända mig. Min man upptäckte en liten knöl i mitt vänstra bröst. Det var väl inte så konstigt, tänkte jag, jag hade ju varit gravid och ammat de senaste åren och brösten hade ändrat form och storlek flera gånger om, under de här åren. Den lilla knölen skulle nog snart försvinna. Efter lite tjatande från min man gick jag tillslut till vårdcentralen, som skickade mig vidare till sjukhuset för mammografi. Att jag skulle vara sjuk ”fanns inte” för mig, så jag åkte dit själv. Jag ville inte ens förstå att något var fel, när de sa att en kirurg skulle kalla mig och att knölen skulle tas bort. Väl hemma och efter att barnen kommit i säng, satte vi oss och började surfa runt på nätet och insåg rätt fort att jag nog hade drabbats av bröstcancer. Efter två långa och hemska veckor fick vi tillslut ett besked, den här gången förstod jag allvaret och tog med mig mannen, som jag blivit rekommenderad att göra. Det var mycket riktigt en cancertumör jag hade i mitt bröst.  Tumören togs bort efter två veckor och sedan väntade ett år av tuffa behandlingar. Jag var så fokuserad på att överleva och att mina barn inte skulle behöva lida för att deras mamma var sjuk, att jag inte vågade eller kunde släppa fram de känslor som fanns inom mig av rädsla. Jag hade alltid som en typisk storasyster i min ursprungsfamilj, och sedan duktig flicka i skolan och i arbetslivet, varit så bra på att bita ihop och vara stark. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle kunna få mina känslor att komma fram.  Det var först efter att alla behandlingar var avslutade, håret hade kommit tillbaka och min omgivning började pusta ut och sa: ”åh, vad skönt, nu är det över” som jag förstod vad jag hade varit med om och jag visste inte hur jag skulle handskas med detta. Jag kände inte alls att allt var över, och jag blev mer och mer trött och nedstämd. Jag fick ett nytt jobb inom samma arbetsgivare som arbetsterapeut, men det var något som låg och gnagde inom mig. ’Hur ville jag leva mitt liv?’. Jag tog tjänstledigt och slutförde mina studier, men ville och orkade inte söka nya arbeten som personalvetare eller som chef, som tanken var för början.  Jag började intressera mig för personlig utveckling, läste mängder av böcker, åkte på kurs och lärde mig ta hand om mig själv och min sårbarhet.

Frågor cirkulerade i mitt huvud kring vad som var min grej i livet? Jag hade en längtan efter något mer. Jag ville kunna styra över mitt liv mer själv och min önskan kvarstod att få vara hemma med mina barn. Jag hade ett arbetsterapeutjobb jag trivdes med och jag tog hand om mig för att må bra; motionerade, åt bra och fortsatte utveckla mig själv personligt. Men längtan efter att få ’göra min grej’ tog överhand och jag sa en dag upp mig från jobbet och startade mitt eget företag Holistika, där jag idag inspirerar andra till att våga lyssna till sitt eget hjärtas röst och hitta sin unika väg till en hälsosam livsstil.

Nu kombinerar jag mina dagar som företagare med föreläsningar, konsultuppdrag och yogalärare med att vara hemmafru. Jag älskar att vara hemma när mina barn kommer hem från skolan och få vara där och ta emot dem och höra hur de haft det och ibland få bjuda dem på hembakat bröd eller en smoothie.  Så nu känns cirkeln sluten på något sätt – jag fick mitt drömliv till slut när jag började lyssna på vad jag själv ville och inte på vad jag trodde att andra ville eller vad som förväntades av mig. 

Andas   Segla   Kärlek        Havet  VÄNNER     
Gröna drinkar  Baka  Barn  Personlig utveckling    Läsa   
HELHET  Skogen  Paddla    Natur YOGA 
 Sjung Vila  Reflektera  Närvaro  Livet  Resa  Gotland    Mys    Raw food    Springa  Glädje     Aktivitet  Ärligt    Rörelse   Skidor  Nära    Tillit Naturligt  MAT   familjen     Pyssla    Brygga   Dansa  Storstan